Är det bara min sambo...

 

Är det bara min sambo som driver mig till vansinne?!

 

Jag blir så arg och besviken på att var och varannan dag

 mötas av en sambo som knappt hinner stiga innanför dörren,

 innan han har något att klaga på.

 

Det kan vara leksaker som ligger framme, att köksgolvet inte är "klinisktrent",

  att barnen omedelbart ska städa sina rum,

trots att klockan bara är halv fyra och de leker förfullt.

 

Har han glömt bort att vi faktiskt har tre stycken barn i åldrarna 1,5-6,5år?

Barn leker och barn stökar, speciellt Viggo som älskar att leka med bunkar,

 kastruller och andra köksredskap. Jag vet inte hur många

gånger jag lägger tillbaka sakerna där de ska vara för

att han någon minut senare ska plocka fram dom igen.

 

Just nu är jag bara så trött, ledsen och besviken!

 

Det känns som att jag slår knut om mig själv,

för att hinna göra allt som förväntas utav mig.

 

Men till vilken nytta?

 

I detta hemmet värdesätts inte "uppgifterna" som görs i hemmet,

det är inte märkbara trots att det är saker som faktiskt krävs för att vardagslivet ska rulla på.

 

Min sambo har en bild av att livet här hemma inte alls är särskilt ansträngande.

 

Listan här nedan kan med säkerhet göras längre,

och de flertalet ev dessa sakerna är jag ensam om att ta hand om och hålla koll på.

 

Hämtning och lämning av barn, matlagning, mata och klä på,

blöjbyten, diskning, tvättning, vikning, bad och tvätt, hårklippning. 

Tandläkarbesök, BVC-tider, kontakter med CSN, Försäkringskassan, förskoleplatser.

Föräldramöten, viktiga lappar och diverse skol och dagis aktiviteter.

Handling av barnens kläder, extrakläder. Planering av kalas, barnkalas och andra högtider.

Skolfotografering och dagisfoto.

 

När jag sedan även började studera på distans,

hade jag hoppats få lite förståelse för att det faktiskt skulle bli tufft att hinna med.

 

Jag finns där och hjälper till när det det behövs, lät det.. Eller hur!

 

På onsdag har jag ett viktigt slutprov, och trots att jag blev väckt kl 4 på igår morse satt jag ändå uppe till kl.1 och läste på.

 

Idag är jag trött, tappar jag koncentrationen, barnen springer omkring, busar, deras röster, gnäll och skratt  blir ett saligt oljud i mina öron. Med boken i famnen, slumrar jag om och om till sittandes i soffan.

 

Vart finns min sambo mitt i allt detta, han som skulle finnas där när det blev jobbigt?

 

Jo, han kom hem en stund efter jobbet, gnällde och två timmar senare åkte han iväg på sin "viktiga" innebandyträning.

I vårt hem är detta ett ständigt återkommande problem,

DU (läs jag) gör inget- JAG (läs sambon) gör allt!